Jag skulle egentligen gå och lägga mig, men fastnade i annat, och iomed det så skulle jag leta efter ett gammalt brev, men fann då ist ett annat :)

Jag får alltid ett leende när jag tänker på det.

Helgen då jag fyllde 15 träffade jag o några kompisar på 2 killar som hette Johan och Erik, som var 17 år. Minnet är jävligt svagt, men har för mig att det var på bussen hem från stan, och dom följde med oss hem. Minns absolut inte varför dom var i Uppsala då dom egentligen var ifrån Luleå eller Umeå (kan hända att dom gick gymnasiet här kanske..)

Hur som helst så var dom helt panka när dom skulle åke hem igen på nattekvisten. Jag gav dom 100 spänn (fatta va! nu kostar det nästan det dubbla!)

Jag räknade aldrig med att få tillbaka dom, jag kände bara att jag gjorde en god gärning, och spec när jag tyckte om dom så mkt, för dom var hur snälla som helst. Men dom insisterade på att ge tillbaka så dom tog min adress.

Drygt ett år senare får jag ett brev med posten och 150 kr. Ok, det var sent, men dom gjorde det ändå :) Och dom var ändå 17 fjuttiga år, dom hade lika gärna kunnat skita i det totalt! Det gjorde mig glad då..