Fan jag trodde inte jag skulle bli rörd och tårögd eftersom jag har så jävulskt svårt med det framför folk (förutom mina absolut bästa kompisar och familjen), men det blev jag tammetusan.

Det känns tråkigt som fan. Imorn är inte Linnea längre en 'av oss' (tolka det rätt nu, Linnea haha)
Nästan så jag vill fälla några tårar till, men sen tänker man till och inser ju faktiskt att hon varken har dött eller flyttat upp långt åt helvete. Bara slutat på jobbet liksom. Det klarar man av även om det blir tomt.

Vi har precis käkat farväl av L på en turkisk restaurang. Supergott! Vi åt en massa plock (meze)
Tyvärr blev min mage helt kajko efteråt, antingen åt jag för fort, eller så var det bara starka kryddor.
Men hur som helst gör ju inte det nåt om 100 år.